Senaste inläggen

Av Saskia - 2 februari 2011 20:19

Ja, har inte orkat skriva förrän nu.. Vi fick ett negativt besked. Surrogatmamman blev inte gravid, trots fem insatta embryon!! Och de hade god kvalite.. Hela den turbulenta resan va i onödan.. Och vi är 70 000 kr fattigare..

Ärligt talat så vet jag inte om jag nånsin vågade tro och detta besked bekräftade min uppgivenhet.


Vi blev helt knäckta när vi fick beskedet på mail. Jag arbetade och eftersom jag arbetar som lärare är jag nästan ständigt omgiven av elever. Som tur var jag vid tillfället ensam i mitt klassrum. Jag och sambon pratade men vi hade inte mycket att säga. Det fanns inga ord som kunde hjälpa oss just då. Efter vårt samtal kände jag bara en stor tomhet.. Uppgivenhet.. VAd ska vi göra nu? Ska vi orka fortsätta? Har vi råd att fortsätta?


Nu har det gått ett par månader och vi har bestämt att prova surrogat igen till sommaren om inget mirakel hinner ske tills dess..:/

Jag har gjort ytterligare en myomoperation och vi får se om vi kan , kanske , om vi vågar tro, kanske, kanske få sätta in ett embryo i min livmoder. Vi har ju faktiskt två fina embryon som väntar i frysen i Uppsala. Plus fem IVF:försök som är betalda och bara väntar på oss! ..


Ska till gyn om nån vecka och då får jag reda på om min livmoder kan ta emot ett embryo, eller om ny operation måste göras...


//S

Av Saskia - 7 december 2010 18:22

 Idag har jag haft en pissdag.! Är så ledsen o trött på vår barnlöshet. Det känns verkligen som om ALLA i min ålder, har barn eller ska ha barn.! Jag har börjat nytt jobb och jag känner mig annorlunda och "konstig" eftersom jag är 32 år o kvinna, utan barn. Alla hämtar på dagis, vårdar sjukt barn, eller går med sin stora gravdimage i vädret. Just nu kan jag inte se dessa gravidmagar..


Om fem dagar får vi beskedet, men ärligt talat så tror jag inte att surrogatmamman är gravid. Jag tror inte det.. Det är inte så att jag har någon magkänsla, utan bara att vi stött på så mkt negativa besked de senaste åren, så varför skulle turen vända nu??!!


en skitjobbig dag helt enkelt..



Av Saskia - 3 december 2010 18:32

Vi kom hem för drygt ett dygn sedan och jag vill påstå att det är ganska skönt att vara på svensk mark igen, trots vädret.

Resan till Indien har varit väldigt påfrestande , både för mig och min sambo. det sjuka är att just nu går en indisk kvinna med fem av våra befruktade embryon i sin livmoder!! Helt galet o overkligt. Den 12.e dec får vi reda på om hon blivit gravid. Har hon inte blivit det så har resan, mödan, pengarna (hittills ca 70 tusen) varit slängda i sjön..:/


Jag började med mina hormoninjektioner här hemma i sverige och vi åkte ner till Mombay för att göra ultraljud och blodprov ca injektionsdag 8. Kliiken vi använde oss av heter Rotunda och vi valde den för att andra svenskar i samma situation gett dom goda refernser. Vi fick träffa en läkare och lämna prover och det kändes väl helt okej. Dock så är man van vid att privata IVF-kliniker i Sverige håller hög standard på service och tillgänglighet när man betalar massa pengar. De brukar vara måna om att man ska känna sig trygg och omhändertagen. Det kände man inte alls här! Det var folk överallt. Både personal samt massa patienter. Fullt i väntrum och ganska rörigt..Man fick vänta länge trots att man fått en tid. Jag kände mig sååå utlämnad och ängslig.. Läkaren bad mig även fördubbla hormondosen och det gjorde mig ännu mer nojig. Tänk om jag blir överstimulerad! Man kan ju hamna på sjukhus o värst av allt dö! Bad om att få prata med läkaren men hon garanterade att det inte var någon fara...:/


Vi fick tid för återbesök tre dagar senare och man planerade mitt äggplock på sön. De berättade även att ggplock skulle ske under narkos och det gör man ju inte i sverige. Tänk om jag inte vaknar! Tänk om de ger mig för mkt narkos?! Jag och sambon var väldigt oroliga.


Äggplocket gick galant. De ar väldigt proffsiga. Jag blödde ingenting nästan.! Efteråt fick jag ligga i ett öppet rum bakom en gardin och jag ropade efter min sambo hela tiden.! Han fick inte vara med under äggplock. Men vi var nöjda med resultatet då de fick ut 15 ägg!


Två dagar senare fick vi reda på att nio ägg befruktats och det var 2 topp embryon. 3 mediumbra embryon och 4 något sämre embryon.

Fem embryon sattes in i vår surrogatmamma!!! Tänk att hon just nu går med våra embryon i sin livmoder, nere i Indien, och vi sitter här i Sverige! Nästan svårt att ta in känslan ,,! Men den 12e dec är stora dagen! Gravid eller inte?!! Vågar inte tro att hon är det.- Vad gör vi om hon inte är det??!!

Orkar vi en vända till? Har vi råd med en vända till?





Av Saskia - 3 november 2010 13:52

Tror nästan avundsjukan är en av de värsta delarna med barnlöshet..

Så fort man går ut genom ytterdörren ser man tjocka magar, mammor med barnvagnar, mammor eller pappor i lekparker, föräldrar som lämnar eller hämtar på dagis.. Man svär inombords varje gång man ser dem. Gå inte där o va så jävla lycklig! Undrar hur länge de tog innan de blev gravida!? Inse hur jävla tur ni har som har fått barn! Jag kan inte ens tillåta dem att klaga. ! Vad ska ni klaga för? Ni har ju fått barn! Va jävligt tacksamma!!! Så går mina tankar..


Det värsta är alla kompisar som fått barn. Det har blivit en baby boom i vår vänskapskrets. Och det läskiga är att jag inte kan glädjar med dem... Jag känner mest avundsjuka. Irriterar mig. Gråter. Drar mig undan.. Varför kan inte vi få barn!!?? Hur känns det att ha en sån där fin gravidmage?

Jag kan inte ens ta till mig mina kompisars barn.. Jag klarar inte det. Jag har byggt upett försvar och distanserar mig.... När de klagar på nåt med mammarollen, blir jag irriterad inombords.. Jag vet att de har rätt att va ledsna o klaga. Men jag är bara så avundsjuk..


Jag o sambon har försökt i snart tre år på normalt vis, två IVF-försök, flera tillfällen med hormontabletter, akupunktur, zonterapi, homeopati, alternativmedicin, örter, men inget lyckas.! Får bara fler o fler besked om dessa jäkla myom som poppar upp i livmodern o självklart sitter på värsta ställena hela tiden.

Plus att jag har reumatism i höfterna som gör att jag äter mediciner som inte är gynnsamma för chanserna att bli gravid, o dålig cirkulation i området där nere.. O kronisk infalmmation Ja, jag är ledsen och bitter."! 

Jäkligt ledsen o bitter!!!!!


Av Saskia - 27 oktober 2010 19:07

Idag fick vi besked av Kilroy att vi fick boka om våra flygbiljetter. PUH. Eftersom min mens var tre dagar sen så är hela synkroniseringschemat och injektionsstarten försenad. Följden av detta var att vi inte kunde behålla flygbiljetterna som vi köpt. !!! Vi måste stanna två dagar längre och då var det inget annat att göra än att försöka boka om flygbiljetterna. Så här i efterhand kanske man inte skulle ha bokat biljetterna från början förrän mensen kommit då man först vet exakt datum, men det är så mkt orosmoment som man bara vill beta av.. Det tar tex ett tag att ordna med visum och då måste man ha flygbiljett klar.

Så nu är resedatum klart, 4500 kr extra blev det, men men.


Det enda som återstår är att försöka ordna att vi får göra ett ultraljud injektionsdag 5-6 här i Sverige.. Det är inte helt lätt när man inte är inne i ett IVF-program här hemma. Har kollat med en vän som arbetar på gyn men hennes läkare sa nej till att ta emot mig. Vi ska ringa några privata gynkliniker och hoppas på att de vill hjälpa mig att räkna och mäta folliklar.. Jäkla sverige att det ska va så krånligt med surrogat.!


Om man verkligen vill bli mamma så kommer man ta till alla medel för att drömmen ska uppfyllas. Då jag är reumatiker är även adoption svårt för mig eftersom adoptionsländerna vill ha helt friska föräldrar.

Jag är öppen för fosterbarn men min sambo vill ha biologiska barn. Jag förstår honom. Han har inga fysiska problem med att bli pappa utan problemet tycks vara min livmoder. Det verkar som myom älskar miljön i min livmoder och trots fyra operationer finns det flera myom kvar... Enligt läkaren kommer det även komma fler, då jag har "myomsjukan". Kul va?.

Det går inte en dag då jag svär och anser att livet är jävligt orättivst. Jag älskar barn, jobbar med barn men jag lyckas inte producera nåt själv. Det är en djup sorg, kryddat med avundsjuka och bitterhet..

Det är vår tur nu!!! Så surrogat i Indien känns som vårt återstående alternativ. Visst vi blir fattiga på kuppen men vi vill,vill,vill bli föräldrar!!!


Mina hundar ligger hos mig i soffan och jag skriver hemtenta, sambon spelar fotboll. Trivs i vårt hus! Nä dax att träna lite kanske..?!:/


Av Saskia - 26 oktober 2010 13:27

Jag borde egentligen skriva min hemtenta men det är så mycket strul med vår flygresa till Indien. Vi ska göra vår IVF vid Rotunda kliniken Mombay i november. Förhoppningsvis ska mina ägg och min sambos spermier befruktas och embryot/embryona ska sättas in i en surrogatmamma!! Det känns jätteläskigt men vi ser inte något annat alternativ för oss. Vi har försökt få barn i 2.5 år och båda längtar såå mkt efter att få bli föräldrar. De senaste 1.5 åren har bestått av negativa besked, misslyckanden, blandat med hopp. Surrogat har varit vårt sista alternativ , och nu är vi där.. Vi är jättenervösa båda två. Mycket handlar om att det är så mycket pengar som ska pungas ut och utan att få några garantier om barn.


Vi hade köpt flygbiljetter baserade på min menscykel men tro det eller ej så var min mens sen med tre dagar (för första gången ever) så nu måste vi flytta fram biljetterna!! Det är inte gratis.. Samt visumen.!! Ska ringa Indiska ambassaden nu och se vad de säger..


Presentation

Det finns en stjärna för oss alla. Den meningen vill jag tro och hoppas på. Denna blogg kommer fungera som min dagbok som handlar om min långa resa till föräldrarskapet. Jag är en tjej på 32 år som länge har velat bli mamma. Tyvärr har vägen dit blivit lå

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards