Tror nästan avundsjukan är en av de värsta delarna med barnlöshet..

Så fort man går ut genom ytterdörren ser man tjocka magar, mammor med barnvagnar, mammor eller pappor i lekparker, föräldrar som lämnar eller hämtar på dagis.. Man svär inombords varje gång man ser dem. Gå inte där o va så jävla lycklig! Undrar hur länge de tog innan de blev gravida!? Inse hur jävla tur ni har som har fått barn! Jag kan inte ens tillåta dem att klaga. ! Vad ska ni klaga för? Ni har ju fått barn! Va jävligt tacksamma!!! Så går mina tankar..

Det värsta är alla kompisar som fått barn. Det har blivit en baby boom i vår vänskapskrets. Och det läskiga är att jag inte kan glädjar med dem... Jag känner mest avundsjuka. Irriterar mig. Gråter. Drar mig undan.. Varför kan inte vi få barn!!?? Hur känns det att ha en sån där fin gravidmage?

Jag kan inte ens ta till mig mina kompisars barn.. Jag klarar inte det. Jag har byggt upett försvar och distanserar mig.... När de klagar på nåt med mammarollen, blir jag irriterad inombords.. Jag vet att de har rätt att va ledsna o klaga. Men jag är bara så avundsjuk..

Jag o sambon har försökt i snart tre år på normalt vis, två IVF-försök, flera tillfällen med hormontabletter, akupunktur, zonterapi, homeopati, alternativmedicin, örter, men inget lyckas.! Får bara fler o fler besked om dessa jäkla myom som poppar upp i livmodern o självklart sitter på värsta ställena hela tiden.

Plus att jag har reumatism i höfterna som gör att jag äter mediciner som inte är gynnsamma för chanserna att bli gravid, o dålig cirkulation i området där nere.. O kronisk infalmmation Ja, jag är ledsen och bitter."! 

Jäkligt ledsen o bitter!!!!!