Idag har jag haft en pissdag.! Är så ledsen o trött på vår barnlöshet. Det känns verkligen som om ALLA i min ålder, har barn eller ska ha barn.! Jag har börjat nytt jobb och jag känner mig annorlunda och "konstig" eftersom jag är 32 år o kvinna, utan barn. Alla hämtar på dagis, vårdar sjukt barn, eller går med sin stora gravdimage i vädret. Just nu kan jag inte se dessa gravidmagar..

Om fem dagar får vi beskedet, men ärligt talat så tror jag inte att surrogatmamman är gravid. Jag tror inte det.. Det är inte så att jag har någon magkänsla, utan bara att vi stött på så mkt negativa besked de senaste åren, så varför skulle turen vända nu??!!

en skitjobbig dag helt enkelt..

Vi kom hem för drygt ett dygn sedan och jag vill påstå att det är ganska skönt att vara på svensk mark igen, trots vädret.

Resan till Indien har varit väldigt påfrestande , både för mig och min sambo. det sjuka är att just nu går en indisk kvinna med fem av våra befruktade embryon i sin livmoder!! Helt galet o overkligt. Den 12.e dec får vi reda på om hon blivit gravid. Har hon inte blivit det så har resan, mödan, pengarna (hittills ca 70 tusen) varit slängda i sjön..:/

Jag började med mina hormoninjektioner här hemma i sverige och vi åkte ner till Mombay för att göra ultraljud och blodprov ca injektionsdag 8. Kliiken vi använde oss av heter Rotunda och vi valde den för att andra svenskar i samma situation gett dom goda refernser. Vi fick träffa en läkare och lämna prover och det kändes väl helt okej. Dock så är man van vid att privata IVF-kliniker i Sverige håller hög standard på service och tillgänglighet när man betalar massa pengar. De brukar vara måna om att man ska känna sig trygg och omhändertagen. Det kände man inte alls här! Det var folk överallt. Både personal samt massa patienter. Fullt i väntrum och ganska rörigt..Man fick vänta länge trots att man fått en tid. Jag kände mig sååå utlämnad och ängslig.. Läkaren bad mig även fördubbla hormondosen och det gjorde mig ännu mer nojig. Tänk om jag blir överstimulerad! Man kan ju hamna på sjukhus o värst av allt dö! Bad om att få prata med läkaren men hon garanterade att det inte var någon fara...:/

Vi fick tid för återbesök tre dagar senare och man planerade mitt äggplock på sön. De berättade även att ggplock skulle ske under narkos och det gör man ju inte i sverige. Tänk om jag inte vaknar! Tänk om de ger mig för mkt narkos?! Jag och sambon var väldigt oroliga.

Äggplocket gick galant. De ar väldigt proffsiga. Jag blödde ingenting nästan.! Efteråt fick jag ligga i ett öppet rum bakom en gardin och jag ropade efter min sambo hela tiden.! Han fick inte vara med under äggplock. Men vi var nöjda med resultatet då de fick ut 15 ägg!

Två dagar senare fick vi reda på att nio ägg befruktats och det var 2 topp embryon. 3 mediumbra embryon och 4 något sämre embryon.

Fem embryon sattes in i vår surrogatmamma!!! Tänk att hon just nu går med våra embryon i sin livmoder, nere i Indien, och vi sitter här i Sverige! Nästan svårt att ta in känslan ,,! Men den 12e dec är stora dagen! Gravid eller inte?!! Vågar inte tro att hon är det.- Vad gör vi om hon inte är det??!!

Orkar vi en vända till? Har vi råd med en vända till?